/ Persoligt

En stjärna i kanten

När man var barn och gick till tandläkaren fick man alltid en stjärna i sitt tandkort om man inte hade några hål. Idag var det dags för min årliga kontroll hos just tandläkaren.

Det har inte alltid varit så

När jag var ca 13 år gammal var jag med om en olycka. Jag föll så illa att jag slog ut min ena framtand. Tur i oturen hittade vi tanden, hel, med rot och allt. Med il fart akut till tandläkaren som kunde sätta tillbaka tanden och fixera den, tyvärr så jag inte lägre en perfekt tandrad som innan, tanden fixerade snett, men de satt där min tand och inget annat.

Min tandläkare som jag hade som barn var en riktig bra tandläkare, med barn. Som barn tyckte jag det var roligt att gå dit och hon var alltid försiktig berättade vad hon gjorde. Som tandläkare till en skadad blivande tonåring var hon inget vidare, faktiskt riktigt usel. Allt hon gjorde nu var att ta i med hårdhandskarna och sa inget om ingreppen hon gjorde, bad mig hålla tyst och vara still. Det gick så långt att när hon vid ett tillfälle skulle fixa min skadade tand lade ett gummiskynke över ansiktet som gjorde att jag inte kunde andas. När jag försökte uppmärksamma henne på problemet så hon bara till mig att vara tyst och ligga still. Det var inte för en jag blev blå som hon uppmärksammade det hela och plockade bort skynket. När alla behandlingar med min tand var klar beslutade jag mig för att aldrig mer gå till en tandläkare. Min skräck blev så illa att jag inte ens kunde känna lukten av en tandläkarmottagning.

10 år senare

Eller något liknande var det dags för mig att samla mod till mig att en gång för alla fixa min tand, då en försäkring jag hade som skulle betala för allt höll på att gå ut. De första gångerna jag gick gick jag enbart med löfte om att de skulle behandla mig under narkos, med tiden blev det endast Stesolid och efter ett tag sluta jag med det med, men var hela tiden nervös och rädd som en skotträdd hund på nyårsafton. De fick inte göra något förutom fixa min tand och det som hade med tanden att göra. Ett antal behandlingar senare hade jag en brygga och än en gång en perfekt tandrad. Jag var stolt. Men min tandhälsa var under all kritik.

10 år till

Det var vad det tog för mig att ta tag i saker och en gång för alla fixa den usla tandhälsa jag hade. Efter att ha pratat med tandläkare som skulle få uppdraget länge och väl, och förklarat min rädsla och att jag behövde tid, information och klara besked gick jag med på att påbörja min behandling. Tiden gick, han gjorde ett jättebra jobb och tillsammans gjorde vi så att jag började komma över min rädsla.

Tyvärr bestämde sig min tandläkare för att lämna yrket och i hans ställe kom min nuvarande tandläkare, Erik Lindström. Mitt första besök hos Erik var riktigt skärmande, jag var på väg att svimma både före och efter. Efter ett långt samtal och försiktig påbörja behandling kom jag att lita på Erik och han har idag sett till att min tandhälsa är top notch.

Nu är vi här, idag

Idag var det dags, mitt årliga besök hos tandläkaren, kolla status och ta bort tandsten. Idag när jag går till min tandläkare är jag inte rädd längre, jag ser fram emot det, Hade jag haft ett tandkort idag, som jag hade som barn hade jag idag fått ännu en stjärna i kanten. Jag har perfekt tandstatus och väldigt lite tandsten. Visserligen svider ett besök lite i plånboken men det är det värt, nu när jag inte behöver gå dit igen på ett år.

Daniel Artfors

Daniel Artfors

Lastbilschaufför till vardags, tekniknörd och öppen källkods-förespråkare. Skribent på vardagsteknik, producent & programledare i Linuxpodden & Androidpodden

Läs mer
En stjärna i kanten
Dela detta